“När mina tjänare frågar dig angående Mig. Jag är verkligen nära (dem), Jag lyssnar på varje supplikants bön när han kallar på mig. Lämnar dem också med en vilja för att lyssna till min kallelse och tro på mig, Så att dem kan gå i den rätta vägen.” Heliga Koranen 2:186

Zekr; är att minnas Gud, och som Professor Angha beskriver, Zekr är det första steget i kärlekens väg, för när vi älskar någon, vi tycker om att repetera namnet av den Älskade, och vi tänker och kommer ihåg dem konstant.¹  I Sufism, kallelse av Guds namn enar kroppen, tungan, hjärtat och sinnet i perfekt harmoni genom deklarering av en påstående.

Det är viktigt att förstå den verbala repetitionen av ett ord, även om i Guds namn kan inte ta med sig medvetenhet och kunskap. Zekr eller påminnelse av Gud måste börja i hjärtat och  utbreda sig till resten av ens tillvaro.

När man skanderar så måste man blunda ögonen och samtidigt röra på sin övre kropp från sida till sida långsamt. Den korrekta rörelsen är från vänster till höger och höger till vänster. Samtidigt så behöver man också slå mjukt och långsmat på sina knän med handflatan, för att knän är en av det viktigaste energy källor i kroppen. Viktigaste ändamålet med denna motion och rörelse av över kroppen är att skapa en tecken av oändlighet centralt omkring hjärtat.

Med ögonens seende in i hjärtat, läppar reciterar namnet av den Älskade och öronen hör inget förutom den Älskades namn, en är konstant påminnd av olika skeden av sin tillvaro. Sinnen, fysiskt rörelse, ord, själsliga känslor, mentalt förbindelse, likaså klappande av handflatan på knäna, uppfyller den förenade påminnelsen av den här hågkomsten.

1.M.T.O. (1997). A Sufi Celebration, The Blossoming of an Era. M.T.O. Shahmaghsoudi, California State University, Sacramento. p.7.